Den som någon gång har fördjupat sig i olika bildformat har säkert stött på begreppen pixel och vektor. Båda är element som en bild kan bestå av. Men vad skiljer pixelgrafik från vektorgrafik, vilka för- och nackdelar har de? Och för vilka grafiska arbeten passar de bäst? Vi har jämfört de båda och granskat dem lite närmare.
Pixel eller vektor? – De viktigaste skillnaderna i korthet
Den som arbetar med digitala bilder – vare sig det gäller webbdesign, trycksaker eller logotypdesign – stöter snabbt på två grundläggande grafiktyper: pixelgrafik och vektorgrafik. Båda har sina specifika egenskaper, för- och nackdelar – och passar bättre eller sämre beroende på användningsområdet. För att du direkt ska veta vad som är viktigt har vi här sammanfattat de viktigaste skillnaderna:
Pixelgrafik
består av små färgpunkter (pixlar)
✔ perfekt för foton och detaljrika bilder
✘ tappar skärpa vid förstoring
▶ vanliga format: JPG, PNG, TIF, PSD
▶ kan redigeras med t.ex. Photoshop
Vektorgrafik
bygger på matematiskt definierade linjer och ytor
✔ kan skalas utan kvalitetsförlust – perfekt för logotyper och ikoner
✘ endast i begränsad utsträckning lämplig för fotorealistiska återgivningar
▶ vanliga format: SVG, EPS, AI, PDF (vektorbaserade)
▶ kan redigeras med t.ex. Illustrator
Vektorgrafik känner man igen på att den aldrig blir suddig, inte ens vid kraftig inzoomning, och ofta har filändelser som .svg, .eps eller .ai. Vill du veta om din PDF-fil innehåller vektordata? Zooma helt enkelt in väldigt kraftigt i PDF-filen. Om alla linjer och kanter förblir knivskarpa är det en vektorfil. I en pixelbaserad fil skulle du vid en viss förstoring kunna se enskilda pixlar.
Dra reglaget åt vänster och höger för att direkt se skillnaden mellan pixelgrafik och vektorgrafik. Vid första anblicken ser bilden identisk ut, men vid förstoring blir pixelgrafiken suddig, medan vektorgrafiken förblir knivskarp även vid förstoring.
Om du vill veta mer om hur dessa grafiska format fungerar, vilka deras styrkor är och när du bäst använder vilket format, kan du läsa mer i följande artikel.
Pixelgrafik
Namnet ”pixel” är en kombination av de två engelska orden ”picture” och ”element”, vilket på svenska kan översättas till ”bildelement” eller ”bildpunkt”. Med ”pixel” avses enskilda kvadratiska punkter som tillsammans bildar en bild. Var och en av dessa punkter har en färg, och det är kombinationen av dessa färger som slutligen ger upphov till bilden. Normalt sett är dessa punkter mycket små, så att så mycket färginformation som möjligt kan återges och resultatet blir skarpt. Det är först vid kraftig förstoring som man kan urskilja de enskilda beståndsdelarna. Bildens mått förändras då, men upplösningen förblir densamma. Den anges i dpi, det vill säga dots per inch (engelska för punkter per tum). Om en bild till exempel förstoras till dubbla storleken blir varje pixel dubbelt så stor. På en tum finns alltså bara hälften så många bildpunkter kvar. Ju större förstoringen är, desto grovkornigare och mer pixelerad blir bilden.
Därmed blir också den tydligaste nackdelen med pixelgrafik uppenbar. Det går inte att ändra storleken utan att kvaliteten försämras. Och ju större och skarpare bilden är, desto större blir filen. Detta är (i ordets rätta bemärkelse) ett stort problem, särskilt vid utskick via e-post. Däremot är det möjligt att återge detaljer mycket exakt – beroende på hur hög upplösningen är. Komplexa färgnyanser och toningar är inget problem här. Varje enskild punkt kan redigeras. Det finns många olika filformat för olika användningsområden, var och ett anpassat efter sitt syfte. Dessa filformat är inte bundna till ett visst program, utan kan visas och redigeras i de flesta bildbehandlingsprogram.
Format: TIF, JPG, BMP, PNG, PSD, GIF och mer.
Redigeringsprogram: t.ex. Adobe Photoshop, Fireworks, Corel PaintShop Pro
Vektorgrafik
De flesta känner nog till begreppet ”vektor” från matematikundervisningen. Och faktum är att vektorgrafik är en sorts samling matematiska formler. Utifrån informationen om geometriska figurer som linjer, kurvor, cirklar eller polygoner skapas grafik som sätts samman till en mer komplex bild. Det är inte pixlar som sparas, utan banor som till exempel innehåller information om storlek och färg. Dessa banor kan ändras utan att kvaliteten försämras. Särskilt vid förstoring blir skillnaden jämfört med pixelgrafik tydlig. En vektorgrafik kan förstoras hur mycket som helst utan att förlora skärpa. De lagrade uppgifterna omräknas till den nya storleken och figurerna ritas därefter. Därför lämpar sig vektorgrafik särskilt väl för logotyper eller ikoner, som ofta behövs i olika storlekar. Eftersom bilden därmed inte innehåller mer information, utan endast ändrad information, blir inte heller filen större.
Till skillnad från en pixelgrafik är det mycket svårt att återge komplexa detaljer i en vektorgrafik. Effekter som skuggor eller reflektioner måste till exempel skapas manuellt med hjälp av ytterligare element i motsvarande färgnyanser, vilket är tidskrävande. De filformat som vektorgrafik sparas i kräver oftast särskilda program som de är kompatibla med. Visning och redigering är då endast möjlig i just det programmet. En .ai-fil kan till exempel endast öppnas med Adobe Illustrator.
Format: t.ex. EPS, AI, CDR, WMF, PDF
Redigeringsprogram: t.ex. Adobe Illustrator, Corel Draw, Macromedia FreeHand
